Idag vaknade jag på ett riktigt bra humör, å de tack vare att jag visste att ja skulle få träffa Emelie och Bentley. Dom kom upp hit till Lomsjökullen, jag fick pussa och krama om lillkillen men tråkigt nog så kände han nog inte riktigt igen mig tror jag... DET om något är ett stort tecken på att vi måste ses oftare!! Jag vill inte missa flera veckor av hans uppväxt... Å Emelie förgyller min dag så fort jag är med hon! :) De är så synd att hennes sambo inte är lika på att flytta till Umeå som hon är. De skulle va så fruktansvärt roligt om dom flytta dit. Ja skulle verkligen bli överlycklig!! Hann i alla fall även med en promenad nere på Vilhelmina, va skönt åt ett håll men sen höll vi på blåsa bort! Lyckas alltid ha otur med vädret när vi ses, hoppas de ger sig??!